Plateanmeldelse: Jonas Lundquist – «Den okända floden» (album, 2022)
Jonas Lundquist fra Gøteborg er en artist som bare fortsetter å øse ut slitesterke og svært melodiøse låter i samme gata som sambygdingene Håkan Hellström, Hästpojken og Joel Alme. Lundquist, som for ganske lenge siden var trommis i herlige Bad Cash Quartet, som også bestod av Hästpojkens Martin Elisson og Adam Bolméus, har dessverre aldri fått særlig oppmerksomhet her til lands. Noe som er litt trist med tanke på at han har gitt ut fire svært gode skiver før årets oppfinnelse.
Lundquists nye plate, «Den okända floden», er en temaskive om å miste seg selv og dem man er glad i. Selv skriver han blant annet følgende om albumet:
– Det var aldrig tänkt att bli en temaskiva men det var till musiken jag vände mig. Jag skrev om det som dog och jag skrev för tröst, jag skrev för att få syn på mig själv, jag skrev för att slippa mig själv, jag skrev för att jag är en liten jävla fjant och jag skrev för att om Gud kommer ner…
Flere av tekstene handler om de tøffe sidene ved å eksistere. Som å skilles fra dem man elsker og kjenne på følelsen av utilstrekkelighet og dårlig samvittighet. Tekster av er av den hudløse og ømme sorten; det er så man som lytter nesten kjenner smerten, fortvilelsen og desperasjonen på kroppen. Men, man aner også konturene av lys i tunnelen, at fremtiden har mye godt å by på. Noe Lundquist uttrykker på følgende måte i presseskrivet:
– Vid tidpunkten för skivan var det som att jag försökte hitta mig själv igen, det där som fanns när man var yngre och hade mycket gott i sig, när man såg världen på ett mindre cyniskt sätt, när det fanns en glädje i saker och ting. Det här är en skiva som gör att jag kan fortsätta göra skivor. Jag behövde få ur mig det här för att kunna skriva mer senare.
Det er ingen tvil om at Lundquist har lyktes med å skrive svært gode og sterke tekster som også berører lytteren. At låtene mer eller mindre er spilt inn live i studio, tilfører dessuten musikken en autentisk og mer direkte form. Men Lundquists musikk er langt mer enn gode tekster; fyrens evne til å lage gode og iørefallende melodier har alltid vært en av hans store styrker. Noe som selvfølgelig også er tilfellet på «Den okända floden». At stemmen til Lundquist nå og da sender tankene til Joe Strummer gjør heller ingenting.
Og da sier det seg selv at «Den okända floden» med letthet kan beskrives som et svært vellykket musikalsk prosjekt, der de hudløse og eksistensielle tekstene beveger seg rundt i en flod av lekre melodilinjer. En genial formel, spør du meg. Og ganske lik formelen hans eminente kollega Joel Alme, som snart slipper nytt album, også benytter seg av.
Beste låter: Egentlig alle, men det kan muligens være lurt å begynne med «En klassisk bok», «Et dikt, en bok och ett band», tittellåta og «Om Gud har en plats».
Foto: Adrian Recordings (promo)
