Plateanmeldelse: Lars Winnerbäck – «Själ och hjärta» (album, 2022)
En av Sveriges store sønner, norgesvenn og hele Nordens rockestjerne, Lars Winnerbäck, er ute med albumet «Själ och hjärta». Hele åtte av låtene er utgitt tidligere i form av EP’ene «Själ och hjärta» del 1 & 2. Fire av sporene er nye, det vil si, «Släpp det där mörkret» ble utgitt som single i mars.
Undertegnede blir ikke helt klok på denne trenden med at noen artister gir ut en EP eller to i forkant av albumet. En opplagt nedside er at det kan være vanskelig å oppfatte «Själ och hjärta» som et nytt album. Men dette er ikke egentlig til forkleinelse for skiva. Winnerbäck viser nemlig ingen synlige tegn til slitasje siden «Eldtuppen» (2019). Tvert imot. Holdt koken som plateartist siden «Dans med svåra steg» i 1996(!) har han også.
Winnerbäck satser denne gangen for fullt på det han gjør best; å lage musikk i skjæringspunktet mellom svensk visetradisjon og heartlandrock. Winnerbäck har etter hvert blitt selve ambassadøren for denne sjangeren på svensk: streit folkrock/americana, sosialrealistiske historier fortalt med en rusten røst og anthem-aktige refreng.
Et knippe svenske artister, ikke minst Ulf Lundell, har gått denne veien før. Winnerbäck har likevel et eget grep om sitt publikum. Det er tydelig at han treffer en nerve hos mange. I tillegg har han blitt en nordisk røst i enda større grad enn forgjengerne. Dette reflekteres i tekstene som like ofte streifer innom ulike steder i Norge som i hjemlandet, noe som kanskje også har sammenheng med ekteskapet med Agnes Kittelsen.
«Själ och hjärta» er så solid og gjennomført at det er vanskelig å trekke fram enkeltlåter. Det er ekstra nerve i «Grand Hotel» og «Jag väntar här», men altså ingen svake spor på plata.
« (…) Jag är partysvensken / På den franska balkongen / Med grå tinningar / Det är en evighet sen /Jag var här första gången / Och undrade vart elden tog vägen /
Jag var för fan tjugofyra / Det brann överallt (…) Det är kärleken som stryker min kind / Den förstavar halt men den andra är blind / Jag var så säker / Ingen kommer nånsin att stå ut med mig / Amen se på mig nu då / Jag är slug som en räv / Jag är stark som en björn / Jag keep on rockin‘ i en / Allt mindre fri värld / I en allt mindre fri värld» (Grand Hotel)
Hvis man først skal trekke fram en favoritt så må det bli «När hjulen rullar». Den kommer til å bli stående som en klassiker. Dette er Winnerbäcks svar på Lundells «Öppna landskap», en låt som tematisk og musikalsk rett og slett er en naturlig forlengelse av den klassiske Lundell-låten. Nydelig utført.
Jag har det bäst när hjulen rullar / När jag ser sjöarna och skogarna passera
Aldrig fastna i en tid eller en tro / Aldrig mindre, bara mera
Winnerbäck evner med sine låter og kloke tekster å favne om et stort publikum, gi dem trøst og tro, også i denne tiden. Det blir ikke relevant å sette dette albumet opp mot tidligere Winnerbäck-utgivelser. I stedet er det bare å konstatere at vår favoritt-partysvenske har gitt ut nok bauta av en plate. Kanskje hans beste så langt i karrieren.
