Plateanmeldelse: Håkan Hellström – «Rampljus Vol 1» (album, 2020)
At det er 20 år siden Håkan Hellström (HH) debuterte med «Känn ingen sorg för mig Göteborg», er knapt til å tro. Men, skitt au, tiden går, Håkan Hellström består.
Å skulle vurdere et HH-album, er alltid vanskelig for meg. Jeg er rett og slett så glad i musikken til krølltoppen fra Göteborg, at jeg nesten føler meg inhabil. Det kan synes som om min kritiske sans fullstendig fordufter i møte med HHs musikalske univers.
Og jada, jeg liker selvfølgelig også «Rampljus Vol. 1». Alt annet ville være galskap, all den tid de sju låtene stort sett holder høy Hellström-standard. Det fine med HH er jo at han har maktet å skape et musikalsk landskap som er så til de grader hellströmsk at alt han lager må måles mot ham selv.
Selv skriver HH blant annet følgende i presseskrivet: «Det här är den tionde skivan och den är inspelad lite här och var med min gamla kompis och vapendragare Jocke Åhlund. Vi hade himla kul i studion och a lotta shakin fastna på tejperna. Så mycket att vi släpper musiken i två delar. Första halvan av Rampljus kommer nu och andra halvan av plattan kommer om några månader.»
Hvilket betyr at det kommer flere låter fra HH og hans våpendrager, Jocke Åhlund, i august. Åhlund som tidligere har produsert både «För sent för Edelweiss» og «2 steg från Paradise». Og bare så det er sagt med en gang; Åhlund har virkelig satt sitt preg på «Rampljus Vol. 1» både som låtskriver, produsent og musiker, og skal således ha mye av æren for at plata har blitt så bra.
Åpningssporet, «Alla drömmar är uppfyllda», er et rytmisk fyrverki av en låt som; mye takket være HHs lett desperate stemme, Moussa Faderas eminente bruk av trommer og congas og Jocke Åhlunds The Who-inspirerte elgitar, fyker avgårde før den kulminerer i et hav av gitarer og viltre tangenter. At lydbildet også fylles med omnichord, klokkespill, mellotron og et piano som suser rundt, tilfører låten både eleganse og ekstra punsj. Vi snakker klassisk Håkan med litt ekstra krutt og en klype «Screamadelica».
På de resterende sporene forsetter HH å lage musikk som passer utmerket inn i det hellströmske universet. Energiske, sjarmerende og livsbejaende låter som virrer avgårde på herlig vis, tidvis litt lurvete og improvisatoriske, andre ganger mer strukturerte og rett på sak. «Rampljus Vol.1» er er med andre ord en plate man rask blir glad i om man liker HHs tidligere utgivelser. En leken og upretensiøs plate der både tekster og lydbilde ikke nødvendigvis følger en formel eller en ferdigspikret plan. Der høres ut som HH og gjengen har hatt det usedvanlig gøy i studio.
Selvom låtene holder et jevnt godt HH-nivå, setter jeg likevel litt ekstra pris på «Tilsammans i mörker» (et deilig refreng, en fin tekst og alltid stas med sitar og mandolin), «Va inte född at följa efter» (herlig vokal av HH og en snasen tverrfløyte) og «Snälla släck inta ljusen» (surrealistisk og morsom tekst der HH har flere identiteter og et fullstendig avhengighetsskapende refreng).
Da er det bare å glede seg til at del 2 av plata lander i august. Jeg registrerer at jeg allerede har begynt å telle dager. For jeg er rimelig trygg på at Rampljus Vol.1 og Vol.2 vil til å smelte sammen til en større enhet jeg med stor sannsynlighet kommer til å sette veldig stor pris på.
Foto: Conny Ekström (pressebilde/Warner Music)
